Vätgas en möjlig nyckel för sjöfartens omställning – men styrmedel krävs

Sjöfarten måste minska sitt fossilberoende. En väg framåt kan vara vätgas eller andra vätgasbaserade sjöfartsbränslen. Rent tekniskt är det redan nu möjligt att trafikera vissa rutter i Norden med vätgas och bränsleceller. Men det finns fortfarande hinder som gör att det sannolikt dröjer innan det blir ett stort genombrott på marknaden.

– Det är fortfarande relativt dyrt, tillgången på grön vätgas är osäker och det återstår ännu utmaningar kopplat till infrastruktur, lagring och bunkring, säger Julia Hansson, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet och projektledare för forskningsprojektet HOPE som har analyserat förutsättningarna för vätgas och bränsleceller inom nordisk sjöfart.

Eftersom själva vätgasproduktionen i sig är energikrävande behövs också en säker tillgång till förnybar, och helst billig, el. En annan utmaning är den generella kunskapsbristen, slår projektet fast.

Intresset för grön vätgas är dock stort, även inom sjöfartssektorn som försöker att förstå sig på vilka bränslen som ska användas framöver.

– Inom ett par år tror jag att vi kommer se en ökad användning av alternativa hållbara bränslen för sjöfarten. Vätgasbaserade lösningar kommer definitivt att vara ett av dem, säger Julia Hansson.

I Norden är kombinerade passagerar- och godsfartyg, så kallade RoPax-fartyg, särskilt intressanta för att minska sjöfartens växthusgasutsläpp. I HOPE-projektet utvecklades därför ett koncept med vätgas och bränsleceller för framdrift av en passagerar- och godsfärja på rutten Göteborg-Fredrikshamn. Konceptet innehåller övergripande teknisk design och kostnad för bränsle- samt framdrivningssystem i förhållande till andra bränslealternativ som ammoniak, metanol och batteridrift.

Utsläppen minskar kraftigt

Analyser i projektet visade att utsläppen av växthusgaser från den nordiska sjöfarten minskar kraftigt mellan 2030 och2050 om vätgasen blir ett konkurrenskraftigt bränsle. Dessutom skulle också andra utsläpp som kväveoxider och partiklar avta i motsvarande grad.

Men för att stimulera utvecklingen och parera de hinder som står i vägen behövs styrmedel som stöttar de som vill gå först. De ökade kostnader de får och risken de tar måste delas med samhället. Ett antal initiativ inom EU är på gång, bland annat kommer sjöfarten att ingå i EU:s utsläppshandel från 2024, men det behövs ytterligare åtgärder som underlättar introduktionen av förnybara sjöfartsbränslen.

Grön vätgas bör prioriteras

– I ett nytt projekt kommer vi att analysera förordningen Fuel EU Maritime som EU har beslutat om. Denna har som mål att bidra till en ökad användning av förnybara sjöfartsbränslen och innehåller bland annat ett krav på att gradvis minska den årliga genomsnittliga växthusgasintensiteten för energi som används ombord på fartyg. Frågan är vilken påverkan det kommer att få, säger Julia Hansson.

Grön vätgas och vätgasbaserade bränslen bör prioriteras, menar forskarna i HOPE, eftersom det ger de nordiska länderna en möjlighet att positionera sig som ledande inom ett framväxande forskningsfält. Det lämpar sig också som ett stabilt komplement till ett energisystem som alltmer präglas av en varierande tillgång på vind- och solenergi.

HOPE - Hydrogen fuel cells solutions in shipping in relation to other low carbon options – a Nordic perspective - är finansierat genom ett samarbete mellan Nordisk Energiforskning, danska EUDP, Business Finland, Trafikverket, norska forskningsrådet och isländska forskningscentret, samt med in-kind från Stena Rederi och PowerCell Sweden. Projektgruppen bestod av forskare från IVL Svenska Miljöinstitutet, Islands universitet Sintef Ocean och näringslivsparterna.

Läs mer om studiens slutsatser i policy briefen Hydrogen HOPE for the Nordics: Shipping as a frontrunner Pdf, 308.7 kB.

Gå till projektsidan

För mer information, kontakta:
Julia Hansson, julia.hansson@ivl.se, tel. 010-788 66 51